Skip to content
I veckan tränade Näste 3 kampsport, styrka och kondition. Man tränade då både på nya slag och sparktekniker. Det som utmärkte träningen var hursomhelst konditionspasset som innefattade en brant backe. Att springa upp och nedför backen satte verkligen samtligas kondition på prov samtidigt som sinnena uppfriskades av den hastigt inhalerade friska luften.
Efter träningen var alla deltagare nöjda och glada över att deras ”våldskapital” höjts ytterligare.
Ingen kan ha undgått alla de klimatlarm vi dagligen matas med. ”Vi har 10 år på oss att vända utvecklingen innan det är försent, glaciärerna smälter, jorden blir varmare för var dag som går, golfströmmen kommer stanna, stora delar av jorden kommer bli obeboelig, öknarna breder ut sig, Arktis smälter och havsnivån kommer stiga flera meter”.
Nya hot, krav och påtryckningar haglar. Miljarder spenderas på ny teknik, forskning och projekt. Alla som ifrågasätter någonting klistras på epitetet ”klimatförnekare”, ett skällsord i klass med rasist eller förintelseförnekare, och tystas effektivt. Klimathotet är idag enligt de styrande den allra största politiska frågan och är dessutom en väldig ekonomisk vinstaffär för mängder av olika intressen. Som av ett sammanträffande går även klimatfrågan hand i hand med flyktingvurmandet och kampen mot rasismen. Kändisar och politiker tävlar i vem som kan vara mest ”radikal” i klimatfrågan för att så få så mycket uppmärksamhet s
Den 3 oktober befann sig jag med flera organisationskamrater i Tyskland för att delta på Der Dritte Wegs demonstration i Berlin. Här följer en reseskildring.
Det var på onsdagskvällen som vi, en grupp personer från näste 2, påbörjade vår resa mot Das Vaterland. Vi hade beslutat oss för att åka några dagar innan för att få tid att besöka delar av Tyskland men framförallt hinna umgås med kamraterna där nere. Första momentet vi skulle klara av var en båtresa som varade lite mer än ett halvt dygn.
Vi lämnar Göteborg
Då vi åkte på kvällen hade jag såklart förväntat mig att det skulle vara en massa festande på båten och överförfriskade människor som skulle sjunga karaoke tills mina öron blöder. Istället kom vårt sällskap att ockupera flera rum där i stort sett de enda som drack – och det var högst måttligt – var vi. De få människor vi såg på “spökbåten” bar coronamasker och vissa av dem såg rädda ut när vi mötte dem i hissen eller på andra sätt råkade komma nära dem. Att Tyskland ha
